Fler och fler förståsigpåare basunerar nu ut att vi sett vändningen och att flera indikatorer pekar på uppgång.
Vad är det som egentligen blivit bättre?
I Affärsvärlden kan vi läsa att vi har något som kallas för ”positivt tolkningsföreträde”, ett mycket bra namn tycker jag.
Vad är det Obama menar när han ser tecken på att återhämtningen startat och flera indikatorer tyder finanskrisen håller på att lindas. I nästa mening säger han att utlåningen till privatpersoner som bygger nya hus åter börjat stiga och bankerna har det värsta bakom sig.
Hallå Mr Obama, hallå!
Det känns som jag måste ha en minneslucka någonstans mellan president Clinton och april månad 2009. Någonstans försvann det jag trodde att jag hade, en uppfattning om orsak och verkan. Jag hade i min enfald fått för mig att krisen vi befinner oss i till stor del berodde på att utlåningen till för låg ränta, till människor som egentligen har råd att bygga hus ändå givits möjlighet att låna till nollränta. När sedan bankerna inser att säkerheten i lånen är för dåliga, kreditriskerna för stora. Då måste riskhanteringen tas vid. En imponerande och intensiv kreativitet från bankernas sida skapade helt fantastiska hedgepaket och derivatpaket som dolde eller sockrade de sura tillgångarna. Detta gick till en början helt enligt plan. När det sedan blev svårare och svårare att bli av med dåliga lån blev amerikanska staten tvungen att hjälpa bankerna att bli av med de tillgångar som egentligen gjorde bankerna konkursmässiga. Där är vi nu.
Vad är det då som händer? Jo, vi snabbspolar filmen tillbaks till Clintons tid och trycker på ”Play” och problemen är lösta?
Ingenting är ju förändrat, mer än det faktum att USA dammsugit hela världen på riskkapital och bankerna tar en ”trisslott”, vinner högsta vinsten, gör sig fria från surdegar och i avtalet för lotten stod det att de skulle basunera ut hur bra det går och vilka vinster de gör.
Kan vi förvänta oss att börsen nu vänder uppåt?
Det faktum att några viktiga motståndsnivåer brutits innebär inte tvunget att vi kan blåsa faran över. Många indikatorer såsom råvarupriser och inköpschefsindex rasar inte riktigt lika fort längre, men att säga att det vänt upp är i och för sig att ta i. Nedgångstakten är inte lika brant längre.
För att vändningen skall vara ett faktum krävs dels att konsumtionen kommer igång och att företagen börjar visa tecken på hållbara vinster som inte bara skapats genom statliga stödpengar. Om vi skall se en hållbar vändning måste problemen lösas, inte sopas under mattan som nu.
Som jag ser det är det tre faktorer som måste lösas innan vi kan förvänta oss att se ljuset i tunneln. Först och främst gäller det att få bukt på den galopperande arbetslöshet som minskar människors intresse att konsumera. Arbetslösheten kommer att kosta varje land oerhörda pengar (som USA redan intecknat för att snygga till i bankernas balansräkningar). För det andra krävs det en lösning på de problem som orsakat hela krisen, det går inte att lösa en kris genom att låna mer och mer pengar, hålet blir bara svartare och djupare. När problemen är lösta måste företagen börja tjäna pengar själva, inte få dödshjälp av staten.
Vi har nu kommit in i rapportsäsongen och många företag kommer först nu att visa spåren av finanskrisen i sina balansräkningar.
Det är stor risk för att vi i de kommande resultaträkningarna kommer att få se stora vinstfall, frågan många då undrar är om de hårt pressade kurserna redan har prisat in dessa vinstfall. Det är det ingen som vet, men det vi sett hittills tyder mer på ett bear market rally än en vändning.
Jag är böjd att instämma med Cornucopia när han skriver:
Aktiemarknaden må sägas prisa in saker i förväg, men inte med skyhöga värderingar och inte flera år i förväg. Vändningen är inte här.
