News Ticker

Börsveckan som gick (V40) och kommande vecka

Det har inte hänt speciellt mycket i OMXS30 den gångna veckan, diagrammet och analysen från förra veckan gäller fortfarande.

Under den gångna veckan är det främst det upptrappade valutakriget mellan främst Kina och USA som varit i skottgluggen.  IMF:s chef vädjade i fredags till Kina att ta sitt ansvar för världsekonomin. Enligt USA håller Kina på ett konstgjort sätt nere yuanens växelkurs mot dollarn – vilket ger orättvisa konkurrensfördelar för kinesiska industrivaror.

Jag tar mig friheten att klistra in ett par stycken från Makrofjanten som har bra koll.

Obalanser skapas även utanför USA och Kina
Att USD/CNY är de facto peggad gör att obalanser skapas även utanför USA och Kina. Trycket mot en svagare USD (som både eftersträvas och behövs) kan inte ta sig uttryck genom en justering av USD/CNY. Normalt sett skulle det synas i relativ inflation men det har kineserna ”löst” genom ”financial repression” där dollar kanaliseras till investeringar (deflationärt) istället för till konsumtion (som skulle vara inflationärt). Trycket måste därför synas annorstädes, i EUR/USD, i USD/CAD, osv. EUR/USD blir därför ”för hög” (euron för stark)

Vad händer med EUR/USD när Kina diversifierar sina reserver?
Genom peggen (ja, det är en pegg trots alla utfästelser om motsatsen) ackumulerar Kina hejdundande mängder av USD – automatiskt. Eftersom Kina, likt alla andra, vet att USD så småningom kommer att tappa rejält med värde mot yuanen, har man ett stort intresse av att diversifiera sin valutareserv som uppgår till mer än 2 triljoner USD (kring halva Kinas BNP, ”now that’s intervention”).

När Kina diversifierar sina USD till EUR, så köper man EUR/USD. EUR/USD stiger.
Om de diversifierar till JPY så säljs USD/JPY, JPY stärks. (Ni har väl noterat att Japanerna är ilskna på kineserna för att de inte vill ha valutastyrka?)

Mitt i denna upptrappning är placerarkollektivet som mest positiva, kan det vara för att vi i många av indexen närmar oss självskrivna målkurser, och nu gäller det att komma ur sina positioner. Ni som följt min blogg ett tag vet att jag är som mest orolig när optimismen stiger till onormala nivåer och när till och med dålig statistisk börjar tolkas som ”det kunde ju ha varit ännu sämre”. Igår kom arbetslöshetssiffror från USA som visade på att ytterligare nästan 100.000 personer utanför jordbrukssektorn blivit utan jobb, marknaden hade väntat sig att 5.000 personer fler utanför jordbrukssektorn hade blivit utan jobb. Nu tog det några minuter för marknaden att konstatera att detta var ”bra siffror” för nu kan det trots allt bli tal om ytterligare stimulansåtgärder…och på den vägen strömmade köparna tillbaks och börsen i USA lyfte ungefär en procent från när siffrorna släpptes.

Efter en nervös vecka i väntan på arbetslöshetsstatistiken fick vi ett antal ”goda nyheter”, en frusen husmarknad, arbetslösheten stiger och tillverkningstakten är minst sagt skakig. Med amerikanska ögon kan man säga att ekonomin ”skjuter fart”, eller rättare sagt nu ökar förhoppningarna att Fed skall skjuta på.

Startskottet för rapportsäsongen gick i torsdags kväll när aluminiumtillverkaren Alcoa släppte sin rapport som var betydligt bättre än väntat. Detta anses ha stor betydelse för den fortsatta rapportperioden (eller tolkningen om ni frågar mig).

Under den kommande veckan presenteras ett antal viktiga rapporter, detaljhandel, konsument- och producentpriser samt konsumenternas tro på framtiden.

I USA närmar sig nu ”halvtidsvalet” (2 november) som är ett val som går av stapeln två år efter presidentvalet och är ett val till representanthuset. Besvikelsen över president Barack Obamas politik börjar bli allt tydligare i USA och allt tyder på att republikanerna får betydligt fler platser i representanthuset. Kommer detta att ha någon inverkan på börsen? I denna artikel kan vi se att avkastningen pekar på att vi har en mycket bra period framför oss om det blir en ”Gridlock-situation”, men det statistiska underlaget är alldeles för litet för att vi skall kunna dra några vettiga slutsatser.

En titt på dollarindexet visar att dollarn nu är långt ner i den fallande trendkanal som präglat dollarn sedan juni månad. Dollarn är nu nere på den nivå där uppgången startade i början av 2010 I december 2009 var dollarindexet nere och bottnade ur vid 74. Tittar vi på ett diagram över USD/SEK har stödet vid 6,70 punkterats och det är relativt fritt ner mot 5,80-6,00 kronor.

Om vi studerar euroindexet på motsvarande sätt befinner sig indexet i en stigande trendkanal sedan juni månad. Euron är högt upp i kanalen och testar av taket som utgör ett motstånd för euron. Vi hittar även här ett stöd från slutet 2007 som kan vara ett tecken på att kronan kommer att försvagas framöver.

En jämförelse mellan EUR/USD tyder på att det är en bit kvar till taket i den stigande kanalen (till Eurons favör). Trenden är klart stigande men uppgångstakten börjar dock plana ut, vilket vi ser på det fallande histogrammet och det höga värdet (95 hos Stochastic). 

Om dollarn snart bottnar och euron bottnar vad kommer det att leda till? Antingen får vi se en vändning hos framförallt dollarn, vilket kommer att försvaga de amerikanska börserna och ytterligare förstärka andra ”valutor” såsom guld och silver. Oavsett så kan vi se fram emot en mycket intressant period av valutakrig och rapporter. Blir det ytterligare stöd från Fed eller ej? Det känns som jag med detta inlägg ställde fler frågor än svar och lite så känns det faktiskt nu.

 Förra veckans veckorapport hittar du här (V39).

Vi hörs på måndag morgon med nya analyser och en ny spännande börsvecka, eventuellt en videoanalys av OMX på lång sikt under söndagen!

Etiketter: börsveckan som gick, daytrading, day trading, daytrading tips, teknisk analys omxs30, teknisk analys, winning trading, winningtrading, börsen idag, aktier, index, terminer, bästa börsmånaden, börskalender, Wall Street, Gordon Gekko, banker, euro, dollar, krona, guld, troy ounce, USA, pension, PIIGS, Grekland, Italien, Spanien, Portugal, Storbritannien, Irland, Eniro krisar

Lämna en kommentar