Mona satt i köket och läste, hörde hon sin 7 åring som lekte i sitt rum med sina nya tåg.
– Ta plats, dörrarna stängs, sa grabben. Mona log.
– Välkommen till SJ, sa grabben. Vi hoppas att Ni får en riktigt trevlig resa med oss idag. Mamman log igen.
– Och för allas trevnad, vi ber Er att inte sitta med Era skitiga jävla fötter på sätena. Mona slutade le och rusade in i rummet.
– Varifrån kommer det där språket? Sådana ord vill jag aldrig mer höra, skrek hon. Som straff får Du inte leka med Ditt tåg, Du får sitta där och skämmas sa hon, varpå hon tog tåget, gick ut ur rummet och stängde dörren. Efter två timmar tyckte hon att han lidit nog, det var egentligen inte så farligt det han sa, så hon gick in till sonen, gav honom tåget och sa att han fick fortsätta leka. Hon gick tillbaka till köket.
– Ta plats, dörrarna stängs sa grabben. Mona halvlog.
– Välkommen till SJ, sa grabben. Vi hoppas att Ni får en riktigt trevlig resa med oss idag. Mona log, den här gången lite mer.
– Och för allas trevnad, vi ber Er att inte sitta med Era fötter på sätena. Mona log nu ordentligt, glad att sonen hade lärt sig, glad att hon hade agerat rätt.
– Och vi på SJ vill be om ursäkt för den två timmar långa förseningen som inte beror på oss, utan på den där jävla kärringen i köket.