På den tiden jag hade anställda skulle man alltid vara facket och de anställda till lags. Var det inte halkskydd i en trappa eller någon som var sur på att de fick redan på en nyhet efter någon annan, så var det…

Det tog liksom aldrig slut. När vi tecknade kollektivavtal var inte det primära att de anställda fick det bättre, för alla som var bra fick det tyvärr sämre, men för facket var det inte relevant – bara inte någon hade det bättre.

När boksluten presenterades ville alla vara med och dela när det gick bra, ingen pratade om vinstdelning när det inte gick lika bra – märkligt.

Det är väl ändå det som är bäst med trading. Ingen att skylla på. Du är ensam ansvarig – inte dina föräldrar – inte din familj – inte börsen. Det är upp till dig själv, enbart till dig själv och du får ta del av all vinst utan att facket eller de anställda lägger sig i, visst är livet ändå bra rättvist!