Min vilsenhet har äntligen landat i insikt och vägval. Jag har bestämt mig – jag kommer rösta på sossarna nästa val.
Jag har ofta kritiserat Mona Sahlin, men det är slut med det nu. Hon och jag delar precis samma värderingar – lyxliv och kapitalism. Reinfeldt som jag i min enfald trodde företrädde ett parti som låg närmare mina värderingar har ju Seglat åt vänster och snart sitter han väl i knät på kommunistlasse – Mona däremot – hon går från klarhet till klarhet.
Hon reser ståndsmässigt med privatjet under den helt oväsentliga kyrkovalrörelsen och gör det som är kul och viktigt – hon lever livet tillsammans med kändiseliten hos Micael Bindefeld på Mallorca.
Hon har äntligen lärt sig, precis som Ingvar Kamprad att säga det till folket – som folket vill höra. ”Kyrkovalet är lika viktigt som de andra valen…”, sade Mona. Vadå viktigt, det vet väl alla att det är struntprat, men det är ju vad folk vill höra. Varför blir just de som blir fackordförande just det – fackordförande? Jo, de säger det till chefen som alla arbetare egentligen vill säga själva men inte vågar, därför får de med glädje ”min” röst. Precis som Palme som inte lyckades i högerpartiet och Göran Persson som alltid drömt om att bli godsägare är det för Mona betydligt enklare att nå eliten som socialdemokrat – än som kapitalist (då måste man ju själv skapa något…).
Mona sticker nu ut på ett positivt och kraftfullt sätt när hon visar vad som är viktigt – att leva livet bland trevliga människor som lyckats med det hon oxå önskat att hon gjort.
Mona är min favoritpolitiker från nu – hon är den enda som vågar göra det som är kul – före det nödvändiga – bra jobbat Mona, du får min röst!
