Vad är det för fel på gamla avdankade riksbankschefer?
Bengt Dennis fd (före detta) riksbankschef, som var med om och troligen ”pappa till” att marginalräntan höjdes till 500 procent år 1992. Förtroendet för Bengt Dennis var redan innan dagens uttalande för länge sedan förbrukat. Alan Greenspan är ett annat exempel på en avdankad centralbankschef, men verkar inte heller han förstå det eller vad hans tidigare agerande orsakat.
Så sent som i november sade Bengt Dennis att festen är slut i Baltikum och att det är dags att dra sig hemåt. ”Baltikum har spårat” ur står det att läsa i en artikel i Di där Bengt Dennis gör en del intressanta reflektioner kring Baltikum.
I en debattartikel i Expressen skriver den FD Riksbankschefen skriver han att läget är mycket allvarligare än vi anat och att det förmodligen är värst i Lettland. Han anser att Anders Borg har ett stort ansvar att hjälpa Lettland, eftersom de med stor sannolikhet inte klarar att uppfylla IMF:s villkor om ett budgetunderskot på mindre än 5 procent, det ser istället ut att landa på 7,7 procent. Anders Borg höll med IMF om bedömningen. Bengt Dennis hade svårt att agera rationellt när han satt som riksbankschef, hans omdöme verkar inte ha blivit bättre med åren…
Det är ingen tvekan om att Bengt Dennis är en av de dyraste byråkrater Sverige kostat på sig. Han försöker i sin bok (500%) att påskina att det inte fanns något annat val än de drastiska åtgärdet han tvingades till på grund av en illa förd finanspolitik. Om varför bankernas akuta situation mörkades skriver han ”- Så snart informationen blev känd kring krisbankernas verkliga obeståndssituation inom finansdepartementet, hemligstämplades den.” Sanningen är att krisbankerna så länge det gick ”mörkade” allt som gick att förtiga, så länge som möjligt.
Han är idag tämligen ensam i världen om bedömningen att Riksbanken agerade sunt för svenska folket. I ett desperat försök att åter få stå i strålkastarljuset sänker sig nu Bengt Dennis under sitt eget tidigare lågvattenmärke.
