De vandrar alla samma väg…
- Först väljs de som skyddsombud på jobbet, för att de är tuffa och vågar säga emot chefen.
- De är tuffa och vågar sticka ut även på distriktsmöten och vips väljs de till distriktsordförande.
- Nu börjar de träffa andra företag och ser vilken ekonomisk uppsida som finns, är verkligen någon värd så hög lön eller stor ersättning frågar de sig och hejas på av de gamla jobbarkompisarna.
- På riksmötet blir de invalda i styrelsen fortfarande påhejade av kamraterna.
- Nu börjar de få rejält betalt för att gör det de är bäst på – förklara hur lite topparna är värda sina ersättningar i styrelser och företagsledningar.
- Vissa av de värsta gaphalsarna får nu privilegiet att bli ordförande för ett helt förbund, fortfarande med 100-procentigt stöd av gräsrötterna.
- Nu börjar de föreslås till diverse styrelseuppdrag för att företagen har lättare att få igenom förslag när de trots allt jobbar för samma mål. Ersättningsnivåerna för detta arbete nämns oftast inte till de gamla kamraterna. Vad skulle det tjäna till de förstår ju ändå inte riktigt hur det ligger till…
- Genom att gå med i fler och fler styrelser och ta på sig fler uppdrag börjar det bli ansenliga belopp, det börjar ju gå riktigt bra för Kalle, Wanja, Sture, Hans coh allt vad de heter.
Nu börjar de ”folkvalda” att synas i sömmarna. Vips blir Thomas Östros och Mona Sahlin knäpptysta och sätter sig ned i mörkret (nej visst det var inte förrän i morgon kväll) och spånar på hur de skall få över fokus till något annat. Hur mycket buller och bång hade de ställt upp med om det inte hade varit deras partikamrater som skinnar och froterar sig i maktelitens korridorer (som de längtat till ända sedan de började jobba, men då trodde var omöjligt att uppnå).
Dubbelmoral, girigt och fegt är vad det är!
PS. Wanja Lundby-Wedin har tidigare idag meddelat att hon säger sig av med ett flertal av sin uppdrag (där hon inte har något ekonomisk ersättning…), Idag kan vi läsa i SvD att Mona Sahlin trots allt stödjer Wanja… DS.
